Jag har fått ett bloggkontrakt!

Aaah! Från och med nu flyttar bloggen till VeckoRevyn.com där jag har fått bloggkontrakt! Heeelt sjukt, men också såååå bra för att jag ska kunna hålla bloggen vid liv när graviditeten blir allt med intensiv – för att inte tala om under den första tiden som mamma. Jag är apnervös att ni inte ska gilla det, utseendet på bloggen är ju rätt annorlunda från detta, men hoppas att ni hänger på. Allt innehåll som finns här, sånär på några av de senaste kommentarerna, har flyttat med till nya bloggen. Vi ses där! <3

blogg.veckorevyn.com/josefinknave

(så snart som möjligt kommer även josefinknave.se funka dit!)

Skarmavbild 2014-01-31 kl. 12.17.35

Posted in Allmänt | 1 Comment

Graviditetsvecka 20 – HALVVÄGS!

God morgon hörni! Alltså, så mätt som jag var igår har jag sällan varit. Jag älskar ju att äta men ni vet den där känslan när man är så mätt att det känns som att maten har fastnat nånstans i halsen och man nästan mår illa..? Jag kunde knappt fokusera på nåt förutom den smått obehagliga supermättnaden och var tvungen att gå och lägga mig redan 21.30 på grund av att jag inte visste var jag skulle ta vägen, haha. Dessutom hade jag ångest att jag ätit nåt som bebben inte skulle mått bra av, för en pastatallrik brukar jag väl inte reagera sådär på..? Jaja, antagligen är det inget farligt så jag tänker inte låta mig själv utveckla den tanken. Nu gå vi över till roligare saker…. :)

Fredag innebär ny vecka för mig och bebben! Den här veckan har gått så sjukt fort, och enligt ultraljudet i tisdags är jag faktiskt en dag in på vecka 20 redan, eftersom bebben tydligen låg en dag före beräknat. Men eftersom man ändå ofta går över tiden med första barnet tyckte barnmorskan att det var onödigt att ändra datumet, och det kan jag väl hålla med på. Så vi håller fast vid fredagar!

Den här veckan är vår bebbe 24 centimeter lång från topp till tå och har ökat bra i vikt, hela 350 gram ska hen vara uppe i. På huvudet kan en liten frisyr börjat ta form och ögonen pryds av ögonfransar. I magen voltas det för fullt och enligt Vårdguiden ska bebben kunna känna smärta nu…? Hehehehe, va? Detta gör mig sjukt nervös? Vadå smärta? Ska det inte vara mjukt och skönt där inne? Om hen har ont vill jag ju hjälpa hen, men hur tusan ska det gå där det är inälvor och hud mellan oss? Haha. Jag hoppas att allt är lugnt och skönt där inne…

Från och med nu växer mångas magar mer och mer vilket stämmer in på mig. Magen har blivit hårdare och fått mer av en ”form” de senaste dagarna. Nu börjar det bli allt svårare att missta magen för en laktosmage när jag har tighta kläder! Den kommande veckan ska jag till min crohnsläkare vilket också innebär att jag kommer kunna ställa mer frågor kring hur mina mediciner kommer påverka graviditeten mot slutet samt framför allt – vad jag bör tänka på kring förlossningen! Jag har samlat på mig ett helt lager med frågor och självklart delar jag med mig här, till er, när jag vet mer. :)

Sen veckans rutinultraljud känner jag mig lite lugnare och tryggare i graviditeten. Jag är såklart smärtsamt medveten om att ”allt kan hända”, men börjar också inse att det inte finns mycket mer jag kan göra än att ta en dag i taget och tillåta mig att glädjas lite ändå, trots riskerna.

bild (6)

Dagens 20-veckorsmage. Vill ni veta en typisk grej förresten…? Gissa vilken klädleverans som kom på posten igår, dagen efter att jag shoppat loss? Yes, nu har jag en gravidgarderob som inte går av för hackor. Idag bär jag mina nya, gråa mammajeans som hittade hem igår, ett helt vanligt linne/klänning (behöver något som når långt ner eftersom mammajeansen är så himla lågt skurna att det ser lite tokigt ut annars) och en av mina gamla koftor. :)

Nu: Sista jobbdagen, en bloggöverraskning kring lunch och sen – heeelg!!!

Posted in Graviditeten | Tagged , , , , , | 3 Comments

Fullt i magen

Bild 3219

Baaaaah! Jag är såååå mätt! Och jag har en liten som spruttlar runt runt i extas över all pasta som har langats ner i magen. Jag har precis kommit hem efter att ha ätit middag med Angelica och Sandra på Vapiano. Vad jag beställde…? En salamipasta utan salami. Hon som skulle slänga ihop min rätt såg på mig med en rätt konstig blick, som om hon aldrig sett någon som varit sugen på en salamipasta utan salami förut? Jättekonstigt.

Nu hoppas jag att jag hinner smälta åtminstone några gram av alla kilo pasta jag fått i mig (det finns absolut inget stopp på mig när det kommer till mat nu) innan jag går och lägger mig för annars lär jag drömma mardrömmar om hur jag spricker och såväl inälvor som bebbe flyger ut. Om ni vill tänka på trevligare saker än det kan jag tala om att imorgon vid lunch händer det stora grejer här på bloggen! Jag är megapirrig så nu måste jag avsluta det här inlägget innan jag råkar försäga mig om vad det rör sig om i ren iver. Vi får höras imorgon bitti igen, helt enkelt. Sov gott bästa ni!

Posted in Allmänt | Tagged , , | 2 Comments

Min nya webshopkärlek

20140124-160838.jpg
Pumpavas – Ikea, Tummelisaskulptur – har min mormors pappa gjort, kalender – Rifle paper, vas – har hängt med mig sen hemifrånflytten.

20140124-160845.jpg

Första gången min kompis Fanny var hemma hos mig i nya lägisen hade hon med sig en väldigt fin inflyttningspresent. Nämligen den här kalendern! Jag älskar den. Den har illustrationer över en ny stad varje månad, alla i samma färgskala och stil. Helt perfekt prydnad på vår lilla bokhylla i vardagsrummet! Hon berättade att hon köpt den i New York vilket delvis var härligt för att den genast kändes väldigt speciell, men också lite ohärligt på grund av att jag därmed trodde att jag inte skulle kunna köpa något liknande i samma stil förrän jag själv fick råd med en flygbiljett som kunde ta mig till andra sidan Atlanten.

Så ni kan ju gissa om jag var snudd på att kissa på mig när jag såg att Elsa Billgren la upp en poster i prick samma stil på sin Instagram, och skrev att den var från en svensk webbshop – Mokkasin?! Waaahhh! Nu framstår det här som tidernas mesta sponsinlägg men så är tyvärr inte fallet. Jag ger det här tipset helt och fullt osponsat på grund av jag tycker att de har så himla fina, roliga och speciella grejer. Om sparkassan kommer eka tom nu på grund av att jag vill pimpa barnhörnan med fint därifrån? Hehehe, jaaaaa. GE MIG!

mokkasin

Fint jag måste använda tvångströja för att inte klicka hem (pga budget </3) från Mokkasin. Men nån av de fina printsen ska jag banne mig ha att hänga i sovrummet!

Posted in Inredning, Shopping | Tagged , | 1 Comment

När mammabyxorna spricker…

20140129-193937.jpg

Såhär gick jag klädd igår, i ett av mina par tights som jag med ögon tårade av frustration klippte upp i morse. I förrgår kväll hände nämligen det man absolut inte vill ska hända när man råkar vara på smällen och går igenom en identitetskris kroppsmässigt. MINA MAMMABYXOR SPRACK! Ja, MAMMABYXOR. Precis, SPRACK!! Alltså, om det är några byxor som ska vara sydda och designade så att de inte spricker är det väl ändå mammabyxor, snacka om känslig målgrupp….

Det hände när jag lite för spontant och snabbt satte mig i en ”smidig” skräddarställning i soffan. Ritch, så var hela jäkla grenen öppen. Ja, värre saker har väl hänt men med tanke på att det är vinter och jag varken kan ha mina gamla strumpbyxor (=för tighta på magen, jag får panik att bebben ska hängas) eller mina vanliga jeans (=jag har inga tillräckligt långa tröjor) kändes det allt lite jobbigt. Och som för att fira händelsen valde magen att växa ungefär hundra centimeter just den natten. På morgonen hade jag alltså inget annat val än att mörda mina tights.

Något som är bra är att jag har en beställning från H&M, på just ett par nya mammabyxor, på gång sen ett par dagar tillbaka. Något som är mindre bra är att H&M inte är världens snabbaste och att byxorna antagligen inte kommer fram förrän tidigast i slutet av veckan. Och idag ska jag intervjua och långfika med den här stiliga herren, det är alltså inte den dagen i livet jag allra helst vill dyka upp i loppiga och halvt genomskinliga trikåtights.

Det fanns bara en sak att göra – efter jobbet utsatte jag mig för första gången sen graviditetstestet visade positivt för provrummens skoningslösa ljus. Jag vill egentligen inte köpa för mycket preggokläder av den förklarliga anledningen att jag bara kommer ha den här speciella kroppsformen en begränsad tid, men eftersom jag har lite svårt att vänja mig vid min nya kropp antar jag att det blev nån kortslutning i hjärnan där i provrummet. Jag köpte en hel jäkla tomtesäck med kläder?! Dessutom gick exakt allt i höstiga toner som grått, mörkblått och… grått – så jag lär ju behöva köpa nytt när våren kommer och jag börjar svettas som ett monster. Gah, det här är varför mina byxor inte ska spricka dagarna innan mina nya brallor levereras – jag är verkligen ingen mästare på shopping!

Jaja, idag bär jag en helt sprillans outfit och eftersom det inte hänt sen 1936 känns det ju onekligen lite kul:

20140130-091238.jpg
Jajajaja, jag ska tvätta spegeln…… Nån gång….

Posted in Graviditeten, Shopping | Tagged , , | 12 Comments

En bra torsdag!

20140130-081931.jpg
God morgon! I skrivande stund står jag på tunnelbaneperrongen och väntar på en tunnelbana som helst borde komma prick nu för mina stelfrusna fingrars skull. Allt för bloggen. :) :) Jag får fatta mig kort (det är ju en fördel att ha kvar fingrarna för framtida bloggande, tänker jag).

Jag tror att det är en rolig torsdag som väntar! Vid lunch ska ett gäng från redaktionen iväg och uppdatera oss om Icas sommarnyheter och strax efter det ska jag på en trevlig intervju. Som om det inte vore nog har jag även en middagsdejt inplanerad direkt efter jobbet. Megalyx!

Posted in Allmänt | 2 Comments

Rutinultraljudet – så var det!

NU är jag hemma. Efter jobbet mötte jag Martin för att med honom som tålmodigt sällskap hitta nåt plagg jag kan komma i, men mer om det imorgon. Nu tänkte jag passa på att skriva lite mer ordentligt om gårdagens ultraljud efter era önskemål. Idag har det faktiskt sjunkit in lite mer att ”hallååå, det är en liten bebis i min mage?!”. Det är ju så himla sjukt att förstå, men jag antar att de starka känslorus som drar över mig då och då allt oftare under dagarna är ett tecken på att det helt plötsligt känns lite, lite mer verkligt.

Nu vill jag inget hellre än att veckorna fram till vecka 23 ska gå fort och bra (!) så att jag kan lugna mig i vetskapen om att fostret då kommer ha en liten chans att överleva även utanför magen. Nu, i vecka 19, räknas bebben fortfarande som ett foster och skulle hen få för sig att spurta ut är det ingen (ja, förutom Martin och jag då) som kommer göra något för att försöka hålla hen vid liv. Usch, hemska tanke. Från vecka 23 blir man i alla fall skickad till förlossningen vid problem, och även om jag innerligt hoppas att vi inte behöver åka dit förrän till sommaren är det nog ändå en skön vetskap att hoppet om att vårt barn ska vara livsdugligt finns… Jag har ändå bestämt mig för att från och med nu är vårt foster en bebis. De känslomässiga banden är redan knutna. Skulle något gå fel får vi ta det då. Och i så fall skulle det kännas som att vi förlorade en bebis, och inte fick missfall. Men som sagt – hemska tankar. Nu fokuserar vi på nåt roligare tycker jag, ultraljudet!

Dagarna innan ultraljudet var jag lite extra nojig. Jag inbillade mig minskade fosterrörelser och var nästan bombsäker på att jag läckte fostervatten. Jag ångrade mig också till och från att jag hade skrivit om graviditeten här på bloggen för för varje inlägg jag skrev kändes det som om jag jinxade allt mer och mer. Det var till och med på den nivån att jag inte vågade tidsinställa inlägg för hela veckan, vilket jag får ta igen nu. :) :) :) /Världens roligaste sambo

När dagen för rutinultraljudet väl kom kände jag mig lite lugnare. Det var skönt att äntligen ”få veta”, att dagen då vi skulle få se hur vår bebis mår äntligen var här. Jag är ju en kontrollperson som inte alls gillar att leva i ovisshet, så bara jag får besked åt något håll är jag nöjd. Vi hade inte pratat innan om vad vi skulle göra om ultraljudet hade visat på missbildningar eller handikapp, men jag är rätt säker på att vi hade fortsatt graviditeten ändå och gjort det bästa av situationen. Ändå hoppades vi såklart att allt skulle se friskt och bra ut, för man vill väl ändå inget hellre att ens unge ska få alla möjligheter att leva sitt liv som hen vill? Jag var nog allra mest rädd för att hjärtat skulle hunnit sluta slå, eller för att det skulle visa sig vara nåt fel vållat av MIN kropp. Jag har lite problem med att min skruttiga kropp tilldelats det här enorma ansvaret, haha, och kanske är det också därför jag är mycket mer nojig än Martin i den här graviditeten. Det känns på något sätt som att om jag helt plötsligt skulle börja läcka fostervatten eller strypa näringstillförseln till moderkakan skulle det vara mitt fel, eftersom det i så fall är min kropp som ställt till det. Fast ja, det är ju mina känslor, och jag är rätt stensäker på att ingen skulle klandra mig om det skulle hända något.

I väntrummet kom nervositeten ikapp mig. Jag fipplade med telefonen, drack vatten och viskade med Martin – allt för att undvika att smygkolla på det A4 vi fått i receptionen, där alla möjliga diagnoser stod listade. En kvart efter vår bokade tid kom en kvinna, som jag helt glömt hur hon ser ut på grund av nervositeten, och välkomnade oss till sitt rum. Trots att rummet rymde skrivbord, tre besöksstolar, handfat, en undersökningsbädd och en ultraljudsmaskin uppfattade jag det som stort och luftigt. Innan jag klättrade upp på britsen berättade jag att vi gärna ville ha (”eller köpa?”) bilder från undersökningen och att vi bestämt oss för att om bebben ville visa ville vi gärna veta könet. Den trevliga läkaren svarade att det inte var några problem alls, men informerade såklart om att det inte är alltid det går att se könet, innan hon klämde ut en rejäl klick kall gele på min mage.

Sen gick hon lös med ultraljudssändaren! Uppe i taket var en skärm fäst där både Martin och jag kunde se vad hon såg på sin skärm. Ganska snabbt dök bilden på vår lilla upp, och till och med jag kunde se att hjärtat slog. Hon förklarade att fostrets hjärta nu slår dubbelt så snabbt som mitt, och konstaterade att alla kamrar såg fina ut. Bebben låg rätt still jämfört med sist och rörde mest sakta på armarna som pendlade från att ligga mot bröstet och att föras upp mot munnen, precis som sist. Kanske sov hen? Efter hjärtchecken förde hon sändaren så att bilden togs som om bebben skulle ha suttit på kamran, och ja, bebben bresade gladeligen på benen. Inga hemlisar här inte! Sen följde kontroll på organ och att bebben växt som hen skulle. Läkaren berätta hela tiden vad hon gjorde och vad hon såg, vilket kändes både tryggt och spännande. Allt såg fint ut och jag kände mig så lättad att hen växt så bra (mer än dubbelt så stor som sist, i vecka 13!) trots att jag äter mediciner. Vi kom fram till att jag antagligen kommer få göra nåt mer ultraljud just på grund av min magsjukdom, för att stämma av tillväxten, men att det inte såg ut att vara några problem med den här bebisen.

När jag torkat bort kletet från min mage skrev hon in några siffror i sin dator innan hon vände sig mot mig och sa det som fick mig att vilja ge henne en bamsekram, köpa henne ett fång rosor och erbjuda henne vår familjs kärlek för resten av livet; ”det här såg så fint ut så, och när det ser såhär bra ut brukar man inte behöva oroa sig. De allra flesta barnen föds trots allt friska”. Som ett helt badkar balsam för en orolig själ.

bebben_v19

Vi fick med oss ett gäng bilder hem. Här ser ni vår bebbe höja handen i ett ”hejhej” och suga på underläppen, liggandes fosterställning på sin bästa moderkakemadrass. Tänk att jag har den där lilla i min mage just precis nu.

Posted in Graviditeten | Tagged , | 11 Comments

Tack för tipset, Angelica………………………………………………….

Skarmavbild 2014-01-27 kl. 13.16.40Ett till tips på vad äckelmagade inte bör googla: moderkaka.

 

Posted in Graviditeten | Tagged | 3 Comments

Dagens fråga: Hur ska vi klara det ekonomiskt?

FRÅGA: Tycker det skulle vara väldigt intressant om du hade lust att blogga om graviditet (och stundande småbarnsfamilj) och ekonomi? Förstår om det är ett känsligt ämne men jag som själv vill skaffa familj snart har en väldans ångest när det gäller ekonomi (är visstidsanställd).

Men självklart! Såhär ser vår situation ut. Jag har mitt vikariat på VR som tar slut i juni, ”passande nog”. Martin pluggar nu samtidigt som han jobbar extra och blir färdig lärare till sommaren. Det är klart att det hade varit mer tryggt ekonomiskt om jag hade haft en fast tjänst, och därmed ett jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten, men att ett företag väljer att anställa någon som de vet är gravid är ju tyvärr väldigt ovanligt – hur nöjda de än är – så det räknar jag verkligen inte med.

Trots att jag inte har något fast jobb och vi inte heller vet hur lätt det kommer vara för Martin på marknaden (det är ju omöjligt att förutspå!) är jag faktiskt inte så himla orolig. Det är klart att vi inte kommer fokusera på att skaffa ett nytt boende de första åren eller köpa spjälsäng, kläder, leksaker och liknande sprillans nytt utav fina märken. Vi kommer inte heller vara familjen som drar iväg vår 2-åring på månadslånga vistelser på semesterparadis eller åker på en spontan weekend under föräldraledigheten, resorna får snällt vänta till lite senare. Vi kommer hålla lite i pengarna och tacksamt ta emot sånt vi får ärva och köpa mycket second hand, just eftersom det är dumt att ta sig vatten över huvudet med ekonomin i vårt läge. Det är viktigare för oss att kunna fokusera på att ha råd med riktig, bra mat, kunna unna vårt barn roliga intressen och kunna spara till framtida boenden.

Vi har en rejäl buffert för oförutsedda utgifter tack vare att jag ändå jobbat heltid väldigt länge och ändå levt på studentbudget tack vare min studerande kille. Dessutom är det en väldigt stor ekonomisk trygghet att äga sitt boende här i Stockholm. Jag är inte heller främmande för att jobba lite extra strax efter att barnet är fött för att dryga ut kassan och har som plan att hålla igång mitt frilansande åtminstone en dag i veckan. Med lite tur kan även bloggen bli en extra inkomstkälla, i och med att den ändå kräver mycket tid, som drygar ut vår kassa.

Det kommer ordna sig. Något jag i alla fall vet är att jag inte för något i världen hade valt att vänta med det här med facit i hand bara för att få en fast anställning i journalistbranschen (som är smått omöjlig) först. Jobb och pengar kommer aldrig bli viktigare än det här som Martin och jag har på gång nu.

Posted in Frågor och svar, Graviditeten | 6 Comments

Familjebloggsfunderingar

Bild 3201

Goood morgon! Den här veckan bara springer iväg vilket inte alls är bra i jobbsammanhang, eeehehehe. Låt oss alla undvika att tänka på nästa veckas deadline för att slippa magsårskänningar, okej? Idag väntar dock en lite annorlunda arbetsdag. Bra – för att omväxling förnöjer, mindre bra – för att jag förlorar en dag att jobba inför deadline. Vi ska ha planeringsdag och runt lunch ska jag möta hela två på mitt jobb som väntar barn samtidigt som jag. Det råder en babyboom deluxe på min arbetsplats just nu, vilket är sjukt roligt. Jag hoppas bara att den där babyboomen håller sig på Bonnier och inte även gäller resten av Stockholm… *åker till BB och ställer mig i kö redan nu*

Jag såg förresten att vissa av er var nyfikna på om vi tog reda på könet eller inte. Ledsen att jag höll er på halster! Men ja, det gjorde vi. Det hade lika gärna kunnat bli antingen eller men nu tog vi reda på det, och än så länge har jag inte ångrat mig. ;) Nu börjar dock den där balansgången kring hur mycket en ska skriva om sin lilla på bloggen… Eftersom jag inte är helt klar med på vilket sätt jag ska skriva om vårt barn, och vad vår lilla familj vinner på att ha med hen på bloggen över huvud taget, så därför kommer jag inte avslöja vad vi fick veta igår än. Själva graviditeten känns som en sak då graviditeter är något så många går igenom. Även om det ter sig på olika sätt följer alla samma mönster, och därför tycker jag inte att det känns för intimt att blogga om. När vi får vårt första barn går jag från att vara en gravid person till att bli en mamma med ansvar för en ny liten person, som vi inte har någon aning om hur hen kommer vara och som också ska växa upp och inom sinom tid möta *the world wide web*. Ja, det tåls helt enkelt att fundera en extra gång över vilken roll bloggen ska ha i vårt barns liv…. Det är så himla svårt, det där, men jag känner att det är bättre att fundera än att göra något förhastat och jag hoppas att ni nånstans förstår, även om ni är nyfikna. :)

Edit: Kom till jobbet nu och möttes av Angelica som frågade varför jag inte skrivit MEEEER om ultraljudet, haha. Älskar engagemanget. <3 Men ni kanske vill veta ännu mer om hur det var och mer exakt om hur det gick till? I så fall skriver jag en ultraljudsberättelse ikväll. :)

Posted in Graviditeten | Tagged , | 14 Comments